ANNONS

Höjd lärarstatus skall rädda skolan

Höjd lärarstatus skall rädda skolan

Att höja lärarstatusen är den viktigaste åtgärden för att stärka svensk skola säger utbildningsminister Jan Björklund. Och mycket forskning talar för att han har rätt. Frågan är om utbildningsministerns förslag för att höja lärarstatusen fungerar och vilka förändringar skolan i övrigt behöver.

Björklund och McKinsey

McKinsey & Company har gjort stora internationella studier om varför en del skolsystem utvecklas till bättre resultat snabbare än andra. McKinsey delar upp hur väl ett skolsystem fungerar i olika nivåer, dålig, hyfsad, bra, framstående och utmärkt. För att ta sig från en nivå till en annan så fungerar i regel olika sorters åtgärder bäst. Från att ta sig från ett hyfsat skolsystem till ett bra rekommenderas bland annat tydliga centrala system för att följa upp kvaliteten på elevernas kunskaper, att utveckla system som innefattar ett tydligt ansvarstagande förskolor och lärare, upprätta en tillräcklig finansiering, organisatorisk struktur och fungerande pedagogiska modeller.

Kanske har utbildningsminister Jan Björklund haft McKinsey’s studier i åtanke i sitt arbete för svensk skola. Särskilt att följa upp kvaliteten på elevernas kunskaper har Björklund provat, vilket dock bara har lett till mer byråkrati och en större arbetsbörda för skolan. Björklunds medicin blev en giftig överdosering. Skolan har tvingats att lägga allt för stor tid på att dokumentera utveckling och förmåga och allt för lite tid på att verkligen utveckla och skapa förmåga.

Björklund har senare skiftat fokus till nästa steg av förslag i McKinsey’s nivåer av skolsystem, den där man vill utveckla ett bra skolsystem till ett framstående. Här säger McKinsey att stärka läraryrkets status är den mest effektiva åtgärden. Utifrån McKinsey-studierna så har Björklund nu förmodligen hittat en bättre fråga att lägga störst fokus på. Även om Björklund nu prioriterar bättre, så behövs fortfarande fungerande åtgärder för att komma till rätta med lärarykrets status och alla andra skolfrågor som i McKinsey’s och andras studier visat sig viktiga att arbeta med. Björklunds strategi för att höja läraryrkets status har sammanfattas i “Tio förändringar som ska rädda den svenska skolan” som presenterades ihop med lärarnas arbetsgivare och fackorganisationer.
 

Tio förändringar som ska rädda den svenska skolan

1. Karriärtjänster och en önskan av höjda lärarlöner.
2. Minskad administration.
3. Lärarlegitimation och behörighetsregler till karriärtjänster.
4. Högre antagningskrav och en godkänd-gräns för högskoleprovet.
5. Lämplighetsprov vid antagningen till lärarutbildningen.
6. Lyfta fram didaktikens betydelse i lärarutbildningen.
7. Övningsskolor för lärarstudenternas verksamhetsförlagda utbildning (VFU).
8. Utveckla VFU för att mer pröva lärarstudenternas lämplighet.
9. Stryka prövningen i introduktionsåret och fokusera helt på vägledning.
10. Inrätta ett skolforskningsinstitut som skall samverka med skolan.

Jag ser både bra och mindre bra förändringar i listan. Det sämsta förslaget är förmodligen att införa en godkändgräns för högskoleprovet vilket inte på något sätt kan bidra till målet och är istället i det stora hela kontraproduktivt. Störst hopp ger mig textraderna om minskad administration och att ta fram forskningsbaserad undervisning i samverkan med lärare och huvudmän. Vågar man hoppas på en framtid där vi ger lärarnas kunnande och engagemang fullt förtroende? Har våra politiker kommit till insikten att vi bäst bistår skolan med mer forskningsunderlag och mindre politisk reglering?
 

Vad kan världens bästa grundskolor lära oss?

I den beskrivande texten för “Tio förändringar som ska rädda den svenska skolan” nämns Finland som exempel två gånger. Finland tillsammans med Sydkorea toppar listorna för världens bästa grundskola när man jämför ungdomarnas kunskaper i kärnämnena. I dessa länder åtnjuter lärare högsta respekt och endast de 10% främsta studenterna har en chans att komma in på lärarutbildningarna.
 

Sydkorea

Sydkorea är mycket hierarkiskt och opinionsmätningar säger att koreanerna ser lärarna som den yrkesgrupp som är mest värdefull för samhället. Det är en följd av konfucianismen som genomsyrar nationen. Konfucianism är en stadsideologi med lång historia där utbildning och studier av ortodoxa konfucianska skrifter var vägen att göra karriär som ämbetsman. Idag läser över 80% vidare till högskola. Konkurrensen är mördande och koreanerna är i regel villiga att offra allt de har för att komma in på de mest prestigefyllda universiteten.

Studierna är helt inriktade på att skriva bra resultat på testerna inför högre utbildning. Även om koreanerna visar på toppresultat i landets provskrivningar så presterar de inte nödvändigtvis lika bra i andra miljöer. 44% av sydkoreanerna som läser vidare på “topp” universitet i USA tar aldrig examen. Det är mycket högre än för studenter från Kina (25%), Indien (21%) och även de inhemska amerikanska studenterna (34%). Hur stor del av koreanernas motgångar i amerikanska universitet som beror på svaga engelskakunskaper och hur stor del som beror på svårigheter att anpassa sig till nya förutsättningar är svårt att avgöra. Utbildning är så mycket mer än att skapa specialister på provskrivning men vi har nog fortfarande mycket att lära av sydkoreanerna. En sak är deras framgångar med att implementera informationsteknologi som pedagogiska verktyg. Björklund vill dock inte se att läsplattor och annan interaktiv media skall ersätta våra svenska skolbibliotek.
 

Finland

Kanske ligger det närmare att ta lärdom från skolfenomenet Finland som har en liknande utbildningsstruktur som Sverige. Men i Finland finns inga statliga inspektioner och eleverna har bara ett nationellt test som de tar vid 16 års ålder. Den finska läroplanen utgör bara breda riktlinjer. De själva framhäver att det handlar om en förtroendekultur. Skolorna sätter upp sina egna läroplaner och lärarna har makten i klassrummen. Skolor och lärare konkurrerar inte, de samarbetar och stödjer varandra. Däremot är konkurrensen hård för att bli antagen till lärarutbildningarna. De väljs ut både genom kunskapstester och personliga intervjuer. Svårast är att komma in på utbildningen till klasslärare för de yngre klasserna.

Finska lärare tjänar inte mycket mer än svenska lärare men de har betydligt bättre arbetsvillkor. Lärarna ges tid att koncentrera på lärandet. Finska lärare har bara 4 timmars undervisningstid om dagen. Utöver det kommer tid för planering och möten med kollegorna och 2 timmar varje vecka för egen yrkesutveckling. När eleverna har skollov, har lärarna det också. Skillnaden mellan de bäst och de sämst presterande eleverna är minst i världen. Ordningen i klassrummen underlättas av att Finland är ett mer traditionellt och homogent samhälle där alla sedvanliga auktoriteter åtnjuter högt anseende. Man kan dock se en förändring i Helsingforsregionen som börjar likna Sverige. Här är inte sammanhållningen lika självklar, mångkulturen utgörs inte längre bara av finlandssvenskar och skillnaden mellan skolorna är större där ratade skolor med många invandrare hamnar efter.
 

För Sverige – i tiden

Det är inte realistiskt att konfucianismens ideal skall svepa över nationen och rädda svensk utbildning eller att vi skall kunna vrida tillbaka klockan till ett mer homogent Sverige med följsam respekt för auktoriteter. Vi behöver ett skolsystem för Sverige i vår tid. Skolans verksamhet bör främst formas för de som arbetar och studerar i skolan och av de som arbetar och studerar i skolan. Men även om skolan mår bäst av att skonas från störande politiska ingrepp så finns det fortfarande för skolresultaten viktiga frågor som politiken kan ta sikte på. Studieframgångar avgörs inte bara i skolan. Likt hur lärarna måste ha bra förutsättningar för att kunna fokusera på lärandet så behöver barn och ungdomar bra förutsättningar för att kunna fokusera på sina studier. Sverige tappar inte bara i mätningar på skolresultat, vi tappar också i mätningar på en rad olika sociala samhällsfaktorer där vi inte längre ligger i topp. Inkomstskillnader, utanförskap, otrygghet och misstro ökar, det är en utveckling som måste vändas.

Samtidigt är all utveckling de senare åren inte på förlust. Vi har också styrkor och möjligheter med få motsvarigheter i världen. I olika internationella mätningar får Sverige toppresultat när det gäller kreativitet och innovation. Ny forskning, patentregistreringar, internetkreationer, musik, design och andra nyskapande alster är kanske i slutändan viktigare resultat än de nationella jämförelserna i kärnämnen. Vi gör klokt i att ta vara på all passion, talang, kunskap och goda idéer som Sverige är fylld av. Det gäller inte minst i skolan. En bra start för att stärka lärarnas status kan vara att lyssna och lära av våra lärare.
 

Finns det en annan väg att gå

Karin Berg - lärare för svenska och religion på Schillerska gymnasiet ger sitt vägförslag för svensk skola.

 
 

Tidigare grundskollärare om varför hen slutade

Från en enkät gjord vecka 23.

Varför övergav du läraryrket?
För att det är ett emotionellt påfrestande jobb som inte har några tydliga gränser för ditt ansvar. Det blir slitsamt i längden. Du använder din personlighet som verktyg i arbetet och det är lätt att ta jobbet med sig hem till kväll och helg.

Vad skulle få dig att söka dig tillbaka till läraryrket?
Möjligen om trenderna inom skolan vände så att trenden inom skolutveckling gick framåt. Det är inte roligt att arbeta i en miljö där alla undersökningar säger att det går dåligt. Att min arbetsplats hade ett tydligt och fungerande system för att tillgodose särskilda behov hos barn med svårigheter.
 

Visar tid för inlägg Jun 19, 2013

Kommentera artikeln genom Facebook